HushållarVad berättar vattenanalyser?
I Finland fastställs hälso- och teknisk-estetiska nivågränsvärden för olika orenheter i hushållsvattnet i Social- och hälsovårdsministeriets beslut nr 401/2001 och 461/2001. I det följande har man beskrivit ursprung och verkningar av varje orenhet skilt för sig. Inom parentes anges även största tillåtna/rekommenderade nivågränsvärde.
Med tanke på filtrering är de viktigaste parametrarna i vattenanalysen pH, järn, mangan, permanganat, elektrisk ledningsförmåga, hårdhet samt bakterier. En del av vattnen kan filtreras med patronfilter, i vilka man vid behov byter ut den filtrerande delen.
Bakterier
Värmeresistenta och koliformade bakterier: (1 st./100 ml; 100 st./100 ml) Då koliformade bakterier förekommer i hushållsbrunnar är det ofta ett tecken på att det har flutit in ytvatten i brunnen. Bakterierna kan också härstamma från växter, jordmånen eller avfallsvatten från industrin. Förekomst av värmeresistenta koliformade bakterier (E-coli) är ett tecken på fekal förorening. Man bör rengöra och desinficera brunnen.
pH (6,0.. 9,5 / 6,5.. 9,5)
pH beskriver vattnets surhet eller basiskhet. Sura vatten vars pH ligger under 7 är allmänna i Finlands natur. Surheten beror på den aggressiva kolsyra, som kan korrodera metallrör och förorsaka vattenskador. Vattnets låga pH kan förorsaka hudutslag. En grönaktig färg i sanitetsmöblernas eller i håret är ett tecken på lågt pH-värde.
Elektrisk ledningsförmåga och salter (2500/400 µS/cm)
Den elektriska ledningsförmågan beskriver mängden upplösta salter i vattnet – såsom NaCl-mängden. En hög ledningsförmåga är ett bevis på en riklig saltmängd som är skadlig för hälsan och som förorsakar korrosion i vattenapparater. Kloriden härstammar från havsvattnet, saltavlagringar eller saltning av landsvägar. Kloriden påverkar vattnets smak och förorsakar korrosion i vattenapparater då kloridhalten uppnår värdet 50.. 200 mg/l. Natriumhalten får ej överstiga värdet 200 mg/l.
Bl.a. överflödigt salt, nitrat, fluorid och arsenik kan avlägsnas med hinnemetoden (modell RO 650).
Rent vatten är färglöst och luktfritt. Vattnet färgas bl.a. av humus, järn och mangan. Kopparhaltigt vatten i vilket man tillsätter tvättmedel kan färgas starkt. Vattnets lukt förorsakas av bl.a. svavelväte, mangan eller organiska föreningar.
Fällningar
Fällningar som förorsakas av järn växlar i färgen från en röd nyans till brunt; mangan - mörkt till färgen; hårdhet - ljust eller tillsammans med järn brunt; humus – gulgrönt till brunt; koppar tillsammans med andra föreningar – blågrönt. I borrbrunnar kan det därutöver förekomma sand och i ytvatten bl.a. skräp eller mossa.
KMnO4-TALET (20/12 mg/l)
KMnO4-talet beskriver mängden organiskt, förmultnande ämne i vattnet. I Finland är det typiska organiska ämnet humus, som påverkar både utseendet och smaken och kan gynna bildandet av fällningar. En hög humushalt försvårar avlägsnandet av järn.
Järn (0,4/0,2 mg/l)
Järn (alltså rost) är vid sidan av humus den vanligaste orenheten i brunnar. Då järnmängden överstiger halten 1 mg/l förekommer det en stickande metallsmak och möjligen fällning i vattnet. Redan mindre halter förorsakar missfärgningar i sanitetsutrymmen och tvätt. Stora järnmängder kan täppa till vattenapparater och rosta ner rör och kärl. Hår som tvättats i järnhaltigt vatten känns ”hårt”.
För att vi skall kunna bjuda passande filtertyp till en viss plats måste vi känna till ursprunget och kvaliteten av det vatten som skall filtreras. Vatten som både innehåller järn och rikligt med humus renas bäst med filter som regenereras med bordssalt (modellerna IX HK 13 och IX HK 10).
Mangan (0,1/0,05 mg/l)
Mangan förekommer vanligen tillsammans med järn, men också ensamt. Manganets skadliga egenskaper är de samma som järnets, men är skadligt redan i mindre mängder. Den mörka fällningen som bildas som Mn-bakteriernas nedbrytningsprodukt är sotaktigt och smutsar lätt ner.
Tack vare specialfiltermassan kan järnet och manganet avlägsnas utan kemikalier helt automatiskt, effekten som filtret behöver är bara 3 W (modell FeA 8).
Hårdhet (Endast riktgivande Ca 100/50 mg/l)
Med hårdhet menas det kalcium och magnesium som löst upp sig i vattnet och är hälsobefrämjande. Hårdheten bildar ändå s.k. pannsten i värmeväxlare och andra vattenapparater. Pannstenen minskar värmeöverföringen. I hårt vatten behövs mer tvättmedel än i mjukt vatten. Vattnet är hårt då hårdheten överstiger värdet 10˚ dH.
Alkalitet
Alkaliteten beskriver vattnets buffertförmåga och är summan av hydroxid, karbonat, och bikarbonat – föreningar som uppträder basiskt.
Fluorid (1,5 mg/l)
Fluorid härstammar från jordmånen, för mycket fluorid orsakar problem i bildandet av tandemaljen.
Kväveföreningar (NH4 0,5 mg/l; NO3 50 mg/l; NO2 0,5 mg/l)
Kväveföreningar kommer i vattnen i form av organiska ämnens nedbrytningsprodukter, gödsel samt med avfallsvatten. Ammonium försvagar vattnets lukt och smak samt ökar korrosionen. Särskilt små barn och gravida kvinnor bör undvika nitrathaltigt vatten.
Koppar (2,0 mg/l)
Koppar härstammar oftast från rörledningar, i vilka ett lågt pH får det att lösa upp sig. Kopparhalten är högre i varmvattenrör än i kallvattenrör. Kopparn ger vattnet en smak av metall, främjar korrosionen och färgar vattenapparater och hår grönaktigt.
Arsenik och uran
En del av tungmetallerna är nödvändiga mineraler – såsom zink – medan andra är miljögifter – såsom bly, uran, kadmium och arsenik. Arseniken som finns i dricksvatten kan förutom att orsaka cancer också förvärra rökningens skadeverkningar och förhindra funktionen av DNA:ets naturliga självreparerande mekanism. Bredvid en länk till den ursprungliga utgåvan på engelska. Tungmetallerna härstammar från jord- eller berggrunden eller olika utsläpp. Arsenik som förorsakar cancer finns det rikligt med regionalt i grundvatten från berggund. Den största tillåtna arsenikhalten är 0,01 mg/l. Man håller på att sätta ett nytt gränsvärde för uran och det torde bli mellan 0,02-0,1 mg/l. Det är känt att uranet ökar kalcium-, fosfat- och glukoshalten i urinen och gynnar förekomsten av osteoporos.
Radon (100/300 Bq/l)
Radon är en gasformig radionuklid, som allmänt förekommer åtminstone i berggrunden i Finland och Sverige; man har uppmätt halter på 70.000 Becquerel/l i borrbrunnar. Radon höjer väsentligt risken att insjukna i cancer ifall man starkt utsätts för det. Radon förekommer ofta tillsammans med uran, i väl luftade ytbrunnar förekommer inget radon.
Radon avlägsnas effektivt med en luftningsapparat som alltid har med sig en rengöringsgaranti, såsom alla våra apparater (modellen RnAI 300).
